Böcker, kultur och debatt
1. Min verksamhet bygger på att alla människor har ett värde
och ett hopp. Jag välkomnar en dialog om vilka vi är, före den
politiska agendan. Ja, låt oss tala sanning om oss själva, hur
det är i vårt land och i Europa. Låt oss tro! Världen har
dimensioner som inte är synliga för blotta ögat. Billy Grahams
bok handlar om våra hemliga medhjälpare! Översättning från
engelskan. Förlag Gospel Media 2007.
Som nummer två ser du en utläggning av hur vi blev de
människor vi är. Små änglar? Vi får se. Hela vår historia
handlar om hur den kristna tron har mottagits, refuserats
eller övergetts för sekulära förhållningssätt. Jag gav mig
på spaning efter Europas själ, och det är bokens namn.
Essäsamling i det större formatet med omslag av Aapo Pukk,
Tallinn. Förlag Books on demand 2002.
Europas själ anmäldes i Jönköpings-Posten av docent Gunnar
Hillerdal. Han gick på som om jag var en internationellt etablerad
historiker och plötsligt kom med en ny, revolutinerande teori.
Tonen i den halvsideslånga anmälan var alltså mycket erkännsam
men också synnerligen kritisk. Däremot recenserades boken
mycket positivt i Lychnos årsbok 2003 av docenten och författaren
Christian Braw.
2. Mina tre romaner (romanformat)
Marina handlar om hur den lille pojken växte upp till man och
upptäckten att det barnsliga måste överges av den som vill
segla sin egen skuta. Men en utmaning är kvar: Han tror att
erotik är lösningen på livets problem.
Omslag Aapo Pukk och förlag Calidris 1999.
Även denna bok har fått många erkännsamma ord - av
privatpersoner och Btj.
Ljusets barn tar nästa steg. Mitt emellan bruket och kyrkan
står den unge mannen i sitt livsval. Skall han välja den
vertikala eller den horisontella, polytekniska, vägen?
I Europas själ förde valet till Europas kristna hjärta.
För ett ljusets barn väntar upptäckten att vi har detta hjärta
i vårt eget bröst. Förlag Atremi 2005.
Ljusets barn fick en utomordentlig recension av Erika Cyrillus
i Världen idag och en om möjligt ännu bättre av Bibliotekstjänst.
Svt:s recensent Magnus Utvik har också uttryckt stor
uppskattning för boken.
Shekina tecknar bilden av två kvinnor som tagit ställning
för nåd och liv. De öppnar ögonen på en man som båda
har kontakt med. Finns det alls någon vishet i samhällets
försök att lösa erotikens problem? En rättfram kritik av
den ateistiska politiken spelas ut. Sverige silar mygg
och sväljer kameler. Rättning i ledet är det enda som gäller.
Och kyrkan jamsar med. Hela samhällets förakt för svaghet
avslöjas i en essä från 2009, Person och politik, c 100
boksidor. Shekinas omslag har målats av konstnären
Heinz Sjöö. Förlag Atremi 2008.
Shekina hara lästs och kommenterats i positiva ordalag och i
likhet med Ljusets barn och Europas själ legat i Sofiakyrkans
och Kristine kyrkas bokbord. Btj.s recensent förefaller att ha
avfärdat den i ett tillstånd av akut vredesmod. Kanske beror
det på att boken angriper två fall av omhuldad dubbelmoral.
Stor uppskattning av den språkliga nivån har uttryckts av
författaren Jan Arnald.
Gunnar Hillerdals anmälan i Jönköpings-Posten var omfattande (en halv sida),
erkännsam och kritisk mot det kristna budskapet. Det var alltså som vanligt och inte
helt oväntat med tanke på tidigare debatter mellan oss.
Person och politik Ny i maj 2011
Den svenska debatten i fråga om aborter och abortlagstiftning
är dogmatisk till och utöver gränsen för ren enfald. Den
tar inte upp någon av de frågor som annars diskuteras
runt om i världen.
Exempelvis: När börjar det mänskliga livet — vid konceptionen
eller vid födelsen eller vid någon annan tidpunkt? Eller:
När inträder de mänskliga rättigheterna (om man
räknar med sådana)?
Eller: Varför är det fel att utsläcka mänskligt liv —
därför att det är förenat med fysisk smärta eller därför
att framtida möjligheter till liv och lycka omintetgörs
eller av något annat skäl?
Eller: Är ett foster ett liv i vardande eller
potentiellt brännbart avfall eller båda?
Och mer allmänt: Hur förhåller sig det aktuella
till det potentiella i etiskt avseende? Är det moraliskt likgiltigt om man berövar
någon — vore det så bara ett liv i vardande — en möjlig framtid?
Själv har jag i motsats till Anders Bylander inga färdiga svar på dessa frågor.
Men jag finner dem väsentliga. Jag finner det också fascinerande och idéhistoriskt
intressant att med hjälp av Bylanders text följa den svenska debatten kring abortfrågan
genom decennierna. Hur uppstod nu rådande dogmatik? Hur gick debatten?
Vilka var argumenten? Var står vi idag? Den som söker svar på sådana frågor gör
en god början genom att läsa Bylanders utredning.
Svante Nordin
Professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet
Och Annette Westöö skriver i sin blogg:
Kulturartiklar
Debatt om människans oändliga värde
Det finns en talande tystnad bakom Cecilia Wikströms fältrop.
Det finns i Svenska kyrkan alltför många "präster", som inte är präster i sann kyrklig mening.
Världen idag Debatt 2009-12-04
(En länge efterlängtad debatt 4, 16/12, men eftersom Cecilia
undviker ämnet och dränker allt i retorik ger det inte så mycket
som det hade kunnat ge, om hon hade velat tala öppet.)
The Work of His Hands, "Hans händers verk", av Gary B Clark
Sexualitet på avvägar
I Jönköpings-Posten kommenteras den 26 oktober 2009
Gudrun Schymans besök i Österängskyrkan för debatt med Hanna Wagenius
Om kyrkomötets beslut den 22 oktober 2009
Sverige älskar alla barnen?
En röst om de politiska övergreppen mot Svenska kyrkan, från Göran Perssons hemstad:
Samtidigt får vi veta att personal på kvinnokliniker aborterar helt friska foster - av misstag!
Självklart känner vi med föräldrarna, men vad känner vi inför den svenska vården?
Det elitistiska samhällets utopi
Katolsk bloggare: Anmäl Cecilia Wikström för brott mot hetslagstiftningen!
Lektioner i ny- och tjuvspråk
Artikel i Kyrkans Tidning 21/2006: Svensk biståndspolitik kränker människovärdet, här med rubriken
"Biståndets fula ansikte". Svensk abortpolitik, där barnets existens inte erkänns annat än som ett hot mot kvinnlig välfärd,
exporteras under täckmantel av "bistånd":
Att ta ställning för Kristus är förvisso inte att välja Sida:
Pingstmissionen får Judaspengar och är inte att lita på:
Göran Hägglund är däremot en väldig ek i stormen. Han både säger och säger inte säga samma sak.
Om något står klart så är det att värdegrunden inte längre genomsyrar politiken.
Håkan Arenius hävdar att jämlikheten mellan könen är inskriven i själva skapelsen. Bra,
och det är nog. Det vet Anna Anka också.
Nu får Växjöbispen bekänna färg:
Ur en legendarisk diktsamling, som berömdes av akademiledamoten Johannes Edfelt och
i JP fick en utmärkt recension signerad Sven Widestrand:
Konstnären knäppte sina ögon kring penseln och såg:
Att leva är att måla med evigheten som färg.
